Wolf’s <3

I fredags så begav sig jag, min syster och min kusin till Linköping för att se Henrik Berggren, fd frontman i Broder Daniel – ett band jag lyssnade ihjäl mig på i min ungdom. Jag såg dem senast 2008 på Way Out West och även det var en reunion. Såhär såg jag ut då:

Way out west 004-01.jpeg

Nästan 10 år senare är det dags att uppleva magiken igen! Denna konsert gjorde mig så glad och varm i hjärtat. Broder Daniel 4ever.

IMG_20171215_223918_440.jpgIMG_20171215_214629.dngIMG_20171215_202627-ANIMATIONIMG_20171215_195906-ANIMATIONIMG_20171215_162419-01IMG_20171215_080358-01

Web Summit 2017

Web Summit opening night

Nu vill jag äntligen dela med mig av lite tankar från Web Summit mer er! Det var ju första gången jag var där och jag hade verkligen hur roligt som helst, lärorikt och nätverkade, men det var också väldigt inspirerande och motiverande för framtiden.

Web Summit opening night 2017

Jag fick tag i en Woman in Tech biljett, liksom många andra kvinnor där. Det kan kanske varit vad som resulterande i att närvarande kvinnor uppnådde 42%. Och det märktes verkligen. Första dagen pratade jag med en kvinna som sa glatt att det känns som det är 50/50 här. Jag svarande instämmande: ”I know right?! Last night at the opening ceremony, we were suppose to stand up and greet 3 people sitting close to us and for me it was 2 women and 1 man (excluding the woman I was there with)”.

Det visar verkligen att det är ett starkt intresse bland kvinnor. Jag tror också det kan hjälpa till hur utomstående ser på de i teknikindustrin. När folk på stan eller folk på internet ser taggar, ser de att det inte bara är den stereotypiska teknikmannen som är där. Och det sprider inte känslan som ”websummitlisbon” Instagramkontot hashtaggade:  ”#men #menslife #menslifestyle #guys”.

Sen är det ju det här också att man kan ju inte gå på en teknikkonferens och prata om hur AI kommer ta över ännu mer jobb som nu utförs av människor och fortfarande diskutera hurvida kvinnor hör hemma i teknikindustrin… väl?

Det finns en hel del problem när det gäller inkludering i teknikindustrin och en del diskuterades på olika scener under konferensen. Tyvärr fick jag också höra en del historier om kvinnor som inte blev tagna på allvar, olämpligt beteende under Night Summit och två kvinnor berättade att de blivit nekande inträde till Developer Lounge av någon som påpekade att ”det bara är för utvecklare”. De här kvinnorna hade varit utvecklare i över 15 år…

Jag gick förbi den här Developer Lounge flera gånger, och det stod ”All developers welcome”. Trots det gick jag aldrig in (tur var det kanske) även om det inte var ett medvetet, genomtänkt beslut på något sätt. Oavsett om man har 15 eller 5 eller 1 års erfarenhet borde man inte behöva känna att man inte riktigt hör hemma. Och du bör definitivt inte blir bedömd utifrån hur du ser ut om du hör hemma eller inte.

Säkerligen kommer jag nämna mer i detta ämne när jag går igenom dagarna på Web Summit. Men nu till the Opening Night. Jag bodde med Anna, en C#-utvecklare på H&M. Vi hade båda biljetter till Opening Night så vi började bege oss dit runt 17, eftersom dörrarna stängde 18. Prick. Efter det kom man inte in.

Queueing up for the Web Summit opening night

Det var en hel del talare under the Opening Night. Först var såklart CEOn och grundaren Paddy Cosgrave. Den speciella gästen, presenterades av Feedzai, och var ett filmat tal av sir Stephen Hawking, som talade om farorna med AI (hittade detta på YouTube om någon är intresserad). Han sa att AI kan bli det bästa eller värsta som kan hända mänskligheten. Det kan antingen förgöra eller hjälpa oss med våra utmaningar.

Stephen Hawkings at the Web summit

Sen fick vi lyssna på Bryan Johnson från Kernel som pratade om nya utvecklingar inom neurovetenskap som öppnar upp förståelsen för vår hjärna. Rebooting the brain kallade han sitt tal. Hans företag arbetar med att ta fram verktyg för att ändra och förbättra hjärnan. Detta kan vi ju till viss del redan med medicinering, terapy och våra egna vanor, rutiner och erfarenheter såklart. Men tanken på att det skulle finnas en hel verktygslåda med tekniska verktyg för att arbeta med hjärnan med är ju något helt annat.

Kvällen efter träffade jag en ingenjörsstudent från Dublin och vi kom att tala om Bryan Johnson och var han sagt, eller vad vi trodde han faktiskt sa snarare. Det var ju mycket sparsamt med detaljer om vad de faktiskt arbetade med och hur, bara en hel del ”buzzwords” som denna student påpekade, som ”hacking the brain”, ”walk a mile in someone elses shoes”. Det sista nämnde studenten har delvis redan gjorts, och syftade på detta experiment.

Men tänk om man kan hacka ändå mer, komma åt empaticentrat, dela minnen osv. Och tänk hur mycket mer terapi skulle kunna bli i framtiden, tänk PTSD t ex. Det är värt att följa utvecklingen och jag la precis till Bryan Johnson på Twitter. Lite West World över hela grejen men ändå…

Efter det fick vi höra Kara Swisher intervjua Margrethe Vestager från the European commission. De diskuterade schysst spel inom tech industrin och det var intressant att höra hur de arbetar för att regulera detta och varför.

Efter det kom en del Portugisiska representanter och sedan invigdes hela Web Summit.

 

Web Summit opening night

Det var en rolig och spännande kväll och fick oss nyfikna för vad som komma skulle. Anna och jag åkte tillbaka till hotellet för en tidig kväll så vi skulle vara pigga och alerta första dagen på konferensen.

Överskuggande sjukdom

Hm ja det här blev ju inte riktigt som jag tänkt. När jag återvände från Portugal blev jag riktigt sjuk. Jag trodde det var en ordentlig influensa. Men efter att vi landat i Sverige igen och jag genomlevt mitt 5e dygn med hög feber och spya på natten kontaktade jag vården. Jag blev runtskickad i mitt dåliga skick, men hamnade tillsist hos min Vårdcentral där läkaren såg att mitt CRP, infektionsvärde var alldeles, alldeles för högt. Han skickade tillbaka mig till akuten och där blev jag inlagt i 4 nätter. Jag kom ut i måndags sen eftermiddag, men jag är helt slut. Kanske p g a antibiotikan, eller för att infektionen var så ordentlig. Nu är jag på pillerform och intravenöst ivf.

IMG_20171117_073816

Innan allt detta började jag summera mina erfarenheter av Web summit i en blog post, men jag hann inte så långt på grund av sjukdomen som slog till. Jag mår bättre nu, så kanske kan jag skriva färdigt ivf något under helgen, och återfå den där inspirationen och glädjen jag kände när jag lämnade Lissabon och som sedan blev helt överskuggad av denna sjukdom.

Lissabon helgen

Hallå, jag sitter här på flygplatsen i Lissabon och väntar på att registreringen till Web Summit ska öppna kl 7:00. Eftersom jag är lite nojjig av mig och hatar att köa etc och måste registrera mig innan 15:00 idag för att inte förlora min plats till opening night, så bestämde jag mig för att följa med Jon i taxi till flygplatsen i gryningen och säga hejdå, samt vänta på att registrera mig här. Sen tar jag bussen tillbaka till vårt hotell och sover lite till är planen.

Jag har druckit en kaffe (som de gör bra här i Portugal) och ätit en croissant med ost & skinka. Tänkte att jag skulle ge bloggen några rader om vår helg borta.

Vi åkte i fredags och lämnade barnen, som för övrigt verkar haft det toppen och jag är så lättad och glad. Och tacksam. Flyget gick fint, förutom att de avbröt landningen och fick flyga upp och prova igen. Inte helt idealiskt för en flygrädd. Men det gick ju det med.

När vi kom till vårt boende som vi bokat genom Airbnb (första gången vi provat det) så fick vi nog lite en shock. Förutom att det inte alls var privat som beskrivningen indikerat, luktade hela stället marijana. Det fanns inga nycklar till rummet heller. Inte precis vad man önskar när man åkt så långt för en romantisk helg… Madrassen, om man ens kan kalla det det – ett lite tjockare täcke ovanpå en trälåda, var så tunn så mina höfter värkte och båda våra ryggar när vi vaknade på morgonen. Vi la ändå kvar en stund i sängen för att söka efter något annat boende. Första läxan lärd; om det låter för billigt för att vara sant, så är det nog med sannolikt det.

Vi hittade i varje fall ett hotell till helt OK pris så vi körde på det och vi ångrade inte det! Räddade hela helgen! Jättefint hotell. Innan vi kunde checka in tog vi en kaffe på ett supermysigt, jättefullt litet café på samma gata vi bott. Fantastiskt gott kaffe! Brick Cafe Lisbon

Så det är väl summeringen av Lisbon hittils – fantastiskt kaffe, överbelastad stegräknare och supergod mat.

På lördagkvällen gick vi och åt grillspett vid vattnet och det var helt fantastiskt gott! Inte ätit så gott sen Kapstaden. Det här var stället vi åt på.

IMG_20171104_183950_874

Vi bestämde oss för att hoppa på såna där turistbussar och se Lisbon på det sättet.

DSC07317-ANIMATION.gifDSC07293-ANIMATIONDSC07328-2.jpegIMG_20171104_122456Det var helgen i kort. Igår kväll var jag på en Women in tech pre-dinner och träffade en hel del intressanta kvinnor. Men det är först ikväll Web Summit drar igång med öppnings cermonin, båda jag och Anna som jag ska bo med har biljetter så det blir kul. Vi hade för övrigt också boendeproblem igår. Men det får jag berätta om en annan gång!

VAB

Evelyn sjuk

Evelyn sjukSå ibland blir det inte som man tänkt. Minstingen hostade genom hela natten och var vaken en stund, gnydde och var varm. Hon fick vara hemma idag och eftersom jag är ensam denna vecka, får ju jag ta VABen.

Något annat som inte blev som jag tänkt var förra inlägget som jag trodde jag raderat men hittade igen. Phew, tänkte väl att WP måste auto-spara, och jovisst låg den där i listan. Måste varit för sent för mig igår haha.

Som ni kanske märkt har jag börjat åter-publicera en del av min blogghistorik. Det är ju från 2014, men tänkte det kunde vara trevligt att ha med historiken. Jag går manuellt igenom text och bilder dock för att se att det verkligen är något som känns bekvämt att ha publicerat. Man ändrar ju lite sin syn på sånt här när tiden går. Men ja, jag går hela tiden bakåt i tiden så lite ska ju finnas och läsa nu.

Evelyn sjuk

Inte länge nu…

Borrowed from http://www.museugulbenkian.org/imgs/lisabon_2.png

Argh, jag är en sån rookie. Skrev ett helt inlägg som jag lyckades radera. Innan jag sparat. Så fanns inga tidigare versioner av posten. Vilken amatör. Orkar jag igen…? Gör jag? Gör jag?

Det är i varje fall en händelserik vecka på gång. Jon är på kurs nu och sen på torsdag flyger vi till England för att droppa kidsen hos farmor för lite barnvakteri. Jag och Jon ska åka på en weekend getaway till Lissabon. Om jag är nervös och ångestladdad. Dessutom ogillar jag starkt att flyga, så det lägger ju på nerverna och ångesten, om man säger så.

Men det blir nog bra när vi väl är iväg. Vi har bokat ett Airbnb som har goda rekommendationer. Men första gången med Airbnb så ska bli spännande att se vad som väntar. Vad exakt vi ska göra där har vi lämnat därhän tillsvidare. Men vi har ju lite tid att planera på planet tänker jag. Men liksom, nästan 3 dagar barnfria. Sicken lyx. Även om jag kommer böla ihjäl mig när vi lämnar. De är dock i mycket goda händer.

Sen på söndag byter vi boende till ett hostel och möter upp med Anna som jag ska bo med under Web Summit.

Innan jag går och lägger mig nu för tiiiiiidig förskolelämning på grund av ensammet föräldraskap, och jag fortfarande lever i vardagen några dagar till (2), så undrar jag om någon har några tips på något man inte får missa i Lissabon?

Skrivbordsgåband hemmalösning

Ända sedan jag läste Better Than Before: Mastering the Habits of Our Everyday Lives (adlink) har jag inte kunnat släppa tanken på att jobba på ett gåband. Vilken parning! Men när jag läste boken kollade jag priser och ja, det är ju en liten investering. Om man säger så…

Men jag är lyckligt lottad och har ett ståbord på jobbet, väldigt tacksam för det. Så kom jag att tänka på mammas gamla gåband som står och samlar damm som hon försökt lura på mig otaliga gånger. Den kanske skulle få plats UNDER mitt skrivbord i upphöjt läge och jag har gjort mitt egna gåbandsskrivbord.

Sagt och gjort, jag släpade med mig gåbandet till jobbet en dag då jag visste ingen skulle vara där (måste varit under sommarmånaderna), så att jag i lugn och ro skulle få testa konceptet innan man blir stämplad som toka. Jag insåg sen att man ”idé” på intet sätt var unik, utan det finns lösa gåband för kontorsskrivbord att köpa som inte har handtagen och på så vis passar under vilket skrivbord som helst.

Dessa specialgåband har en motor anpassad för att gå länge men långsamt. De är tystare och har lite andra finesser som möjlighet att kontrollera hastighet och se resultat från en kontroll på skrivbordet alternativt en app. Men vem behöver sån lyx egentligen… Allt jag vill är ju att gå. (Läser något gåskrivbordsföretag detta och vill skänka mig en sådan syftesbyggt gåband för testning och utvärdering så är det bara kontakta mig såklart :D)

Så min lösning funkade alltså! Om än inte snygg eller löjeväckande. Det funkade också att arbeta samtidigt, något som man ju har svårt att tänka sig in i innan man testat. Men jag kan fokusera (bättre). Kanske har handskriften blivit lite skakigare märkte jag idag när jag försökte ta anteckningar när jag läste om en sak. Men jag programmerar ju, det är ju tangentbordet jag ska använda och inte penna och papper! Och det funkar precis som när man sitter. Jag använder en track ball mus så det enda jag behöver göra är att flytta den lite till höger för att det är mer bekvämt. Men samma gäller ju om jag står.

 

Så det funkar, men varför skulle jag vilja hålla på så här och bli smått svettig i jobbkläder? Mjo, delvis av samma anledning som att man står upp – en varierad arbetsposition. Precis som när man står upp förbränner man fler kalorier än när man sitter, vilket kan vara en fördel när man har kontorsjobb.

När man står och jobbar bränner man ungefär dubbelt så mycket som när man sitter. Så det känns ju givet att man bränner mer om man dessutom går. Enligt min Google fit brände jag lite över 300 kalorier under en timmes promenad idag, 1.8km/timmen och dessutom tickade stegräknaren upp 6000 steg. Om man sitter och jobbar en timme fick jag av en snabb Google sök fram att man bränner cirka 100 kalorier/timmen.

 

Men det är inte enda anledningen, just nu läser jag som jag redan nämnt Hjärnstark av Anders Hansson om motions effekt på hjärnan. Igår kväll läste jag om just ståbords effekt på hjärnan. Och då är min personliga slutsats att gåband inte kan vara värre än det! En studie gjort på 7-klassare visade både studiemässigt och med magnetröntgen att hjärnan arbetade bättre. De fick bättre koncentration, bättre arbetsminne och bättre exekutiv kontroll (fatta beslut bla).

Vem vill inte ha de fördelarna?!

Följ min blog med Bloglovin

Saker & ting

Så här går jag och deklarerar högljutt att jag ska blogga igen och så… ingenting. Jag som har så mycket tankar och åsikter att dela med mig av. Det är väl bara att börja va?

Nåväl. Helgen var jättefull med saker och jag har haft en liten lustig känsla i huvudet de senaste veckorna. Så det blev liksom inte till att skriva av sig här. Plus att jag egentligen vill skriva lite mer genomtänkt. Men det kommer det nog inte bli såhär direkt. Man måste ju liksom komma igång. Bli varm i kläderna.

Jag använde Instagram en del idag dock. Dels för att det inte tar någon tid (och jag jobbar ju på dagarna) och så fick jag feeling. Så titta gärna där; wwwaddell

Jag lyckades lunchträna idag. HIIT blev det. Jag var typ en blöt fläck på golvet efteråt. Och ändå hängde jag knappt med! Men efter träningen kändes det ju (såklart) jättebra. Kände mig väldigt klar i huvudet och fokuserad på jobbet sedan. Håller på och läser färdigt Hjärnstark och det är väldigt fascinerande att läsa om hur hjärnan påverkas av träning. Att man psykiskt mår bättre av t ex löpning finns det ju otaliga vittnesmål till. Men hur bra och varför det är så, beskriver den här boken bra. Plus hur mycket bättre vår hjärna blir på andra sätt också – fokus, kreativitet, kopplingar mellan höger/vänster hjärnhalva. Berättar säkert mer om den boken sen!

Workout bag

IPL teknik för hårborttagning

Länge har jag velat prova IPL, speciellt på min bikini linje eftersom rakning är en katastrof (hej, prickig korv tills håret växer tillbaka) och vaxning är för besvärligt (boka tid, involvera en främling…) och dyrt. Nu fick jag chansen att testa när Smartson hade en kampanj att få testa Braun’s Silk Expert (för ansikte och kropp) och sökte testpiloter, jag ansökte och blev utvald.

Innan jag går vidare på hur jag upplever tekniken och produkten sä vill jag bara lägga in en tanke om detta med kroppsbehåring. Att ta bort kroppsbehåring är ett personligt beslut. Jag tycker inte kvinnlig kroppsbehåring är konstigare eller äckligare än manlig. De representerar båda vårt naturliga tillstånd, ok. Med det sagt så är jag inte immun mot samhällets syn på kvinnlig kroppsbehåring. Även om det inte är helt utan eftertanke, har jag därför valt att ta bort mitt hår på ben, bikinilinje och mustasch (när orken finns där). Det är utifrån det valet jag nu diskuterar min ”problematik” med existerande hårborttagningsmetoder i mitt fall, och med det menas inte att jag anser kvinnlig behåring i sig vara problematisk.

Dåså, med det sagt, har jag haft ögonen öppna efter ett mer permanent hårborttagningsalternativ. Att hålla ett slätt landskap är alltid dyrt, men man får ofta för sig att de investeringar som har en större engångskostnad typ epilator eller IPL är dyrare, men i längden är det ju naturligtvis inte så. Att behöva gå till salong en gång i månaden är ju knappast billigt heller.

Jag har valt salong några gånger för min bikinilinje och insidan av låren där jag har ett väldigt känsligt område för rakning och där håren är väldigt mörka. Rakning om än bökigt har ändå funkat smärtfritt och ganska fort på smalbenen. Men särskilt ergonomiskt är det ju inte och lite tid ofta – blir ju mycket tid man ägnar åt det i längden. Att vaxa detta område på egen hand har jag aldrig lyckats med. Kladdigt, tidskrävande och väldigt smärtfyllt.

Epilatorn har inte varit så dum ändå, men jag tror min sjunger på sista versen. Den har ingen batteritid alls så man hinner ju inte färdigt på en laddning. Det tar också en väldigt tid (är man duktig på att hålla efter blir det ju mindre att göra varje gång såklart)

Eftersom jag har ljus hy, men mörkt hår på de ställen jag tänker mig behandlingen så bör jag vara en idealisk kandidat för metoden. Det är just den kombinationen där kontrasten är stor mellan hy och hår som tekniken har bäst resultat. Mörkare hy kan vara smärtsamt (precis som om man använder den på födelsemärken inte är en hit) och felaktig användning kan ge brännskador. Ljus hy och ljusa fjun till hår kommer heller inte fungera bra. Så det är en specifik målgrupp för metoden.

När IPL apparaten kom med leverans tog jag lite tid för att läsa igenom manualen, som man bör, men kanske inte alltid gör. Gör det! Som jag redan nämnt, felaktig användning kan ge skador som inte är så trevliga. Manualen skrämde mig lite om jag ska vara ärlig, men jag antar att tekniken kräver sin tillbörliga respekt. Läs den och gör enligt den. Även om jag uppfyller kraven för användarbasen (ljus hy, mörkt hår) så lärde mig manualen att jag ska vara försiktig med födelsemärken – något jag har gått om. Det gjorde mig initialt lite nervös, men när jag började använda maskinen insåg jag att det inte var så svårt att undvika dem trots allt.

Braun’s Silk Expert går alltså att använda i ansiktet också. Den har 3 olika ljusstyrkor; Extra sensitive, Sensitive och Normal.

Braun Silk-expert 5 IPL

Jag började prova i ansiktet, och började med att ta bort mitt oönskade hår med vax – min helt vanliga rutin helt enkelt. Tvättade rent med vatten och sedan körde jag med IPL och den extra känsliga första gången för att prova mig fram. Jag gjorde min tredje behandling i ansiktet nu i helgen, så det är då 2 veckor sedan första och min överläpp är fortfarande len.

Behandlingarna ska utföras med minst en veckas mellanrum och sen mer och mer sällan, tills man kan övergå till ”Underhållsbehandlingar” var tredje månad ungefär och då ska inte håret alls växa ut emellan.

Så långt har jag inte hunnit dock. Men varje vecka lägger jag till ett nytt område, så jag behandlar nu under armarna och ben/bikinilinje. Under armarna har det kommit hårväxt emellan varje veckobehandling, men det kan ta ett tag innan man hunnit igenom växtcyklarna på håret. Och jag har gjort 3 behandlingar där också. Men det har bara gått 2 veckor och i manualen står det 4 för märkbart resultat.

Hittills finner jag appareten väldigt enkel att använda, det går snabbt och är helt utan smärta. Som mamma åt två små barn (4 och 1.5 år) så är det faktum att det är snabbt och enkelt verkligen en bonus. Och att det kan göras hemma.

Jag får återkomma med en närmare recension efter lite mer användning! Men hittills är jag nöjd.

”Gimme the missed call I’ve been waiting for!”

Jon on a matress

Vilket vansinnigt tråkigt och snurrigt inlägg jag skrev igår. Min inspiration att skriva hanns inte riktigt med igår och det är nog anledningen till resultatet.

Hursomhelst, jag blev inte gladare igår. Tvärtom, fick en massa mail från arga personer men jag tror jag lyckades lugna ner situationen. Just nu sitter jag på en luftmadrass där luften pyst ut lite och känner mig som en luftmadrass där luften pyst ut lite, poetiskt huh? Anledningen till det är att jag i två dagar peppat och förberett för en intervju som jag precis kom ifrån. Företaget är privatägt & de designar paket till vardagsprylar och livsmedel. Guinness till exempel har de designat loggan för.

Företaget är hur skönt som helst och jag bara älskade att komma dit på första intervjun förra torsdagen och de verkade gilla mig. Jag blev kallad på en andra intervju där intervjukandidaterna sjunkit till enbart mig. Goda chanser med andra ord, och den enda som kan sabba det är ju jag själv. Träffade Executive Creative Director först, pratade i ca en halvtimme och han var skön & professionell. Sedan träffade jag en bubblande Account Manager som drar till Mellanöstern om två veckor för att hennes fashion designer till man ska starta en utbildning där. Hon sa att jag skulle passa in utmärkt och att jag klädde mig snyggt. Kändes hur bra som helst! Men nu sitter jag här på min luftmadrass och väntar på ett svar om jag har ett jobb eller inte. Åh! Denna väntan!

En annan sak som är ganska påtaglig när jag sitter här är helgens stora problem. Vi flyttar på lördag. Har inte skrivit kontrakt än. Förmodligen till en tjusig tvåvåningslägenhet med balkong på andra sidan Portobello road. Om allt går vägen, vad jag ska göra efter en kaffe är att börja packa.

Livet är onekligen spännande här. Och hur det kommer bli vet jag inte riktigt heller. Men än så länge har det varit värt det. Än så länge trivs jag med det liv jag ser komma. Även om i ärlighetens namn, det mesta just nu är totalt rubbat ur balans i mitt liv så känner jag mig ändå helt ok. Och hoppfull. Frågan är hur jag kommer känna efter samtalet jag väntar på…

Pratade med Jon efter intervjun och berättade hur det gått. Han vill att jag ska ringa honom så snart jag vet att jag fått jobbet och eftersom han har fria minuter vill han att jag ringer och lägger på så att han kan ringa upp mig. Därav; ”Gimme the missed call I’ve been waiting for!”