”Vad för dig hit – musiken eller folket?”

Caroline i baren pÃ¥ Röda Sten: ”Jag tar ocksÃ¥ en sÃ¥ndär Bud-yada-yada-öl… Jag vill ha samma som Andreas! [Hummerdahl red anm]”
Baren: ”Spelar du ocksÃ¥ i bandet?”
Caroline: ”Paah nä jag kan inte spela nÃ¥gonting…”
Baren: ”NÃ¥nting kan du säkert spela..!”
Caroline: ”Aaa pajas!”
Man spelar ju Allan inte Pajas. Inte ens det alltsÃ¥…

Apatidrabbad mitt i packandet

Jag sitter pÃ¥ jobbet och tänker pÃ¥ listor jag ska göra pÃ¥ allt som jag mÃ¥ste fixa innan jag flyttar. Jag känner en energi växa och jag kan inte sluta längta efter att kl slÃ¥r 13.00 och jag fÃ¥r gÃ¥ hem & skrida till verket. I tankarna har jag hög musik pÃ¥ [jag undviker medvetet att säga vad] och rusar runt i lägenheten och fÃ¥r osannolikt mycket gjort. Kartongerna växer, kaninkluttarna försvinner, disken likasÃ¥ och sÃ¥ vidare…

Klockan slÃ¥r 13.01 och jag börjar färden hem. Efter lite oväntade hinder pÃ¥ vägen dit anländer jag innanför dörrarna strax efter kl 14.00 och dÃ¥ är den här flyttar-lusten som bortblÃ¥st. Jag känner mig trött som mitt i natten, vill bara äta arraksbollar och slösurfa pÃ¥ nätet – fast allra helst bara sova. Jag förstÃ¥r inte hur jag tar mig frÃ¥n de tvÃ¥ olika totalt kontrasterande tillstÃ¥nden! Det är förmodligen en alldeles normal mänsklig faktor som ligger bakom, men varför kan inte energi-pepp-känslan infinna sig just när man är har praktiska möjligheter att göra nÃ¥got med den?
Snart är jag citychick! Till höger ser ni min blivande planlösning. Längtar…
En lista på saker jag verkligen uppskattar med min nya lägenhet [mest för att få prova listfunktionen här i bloggen]:
  1. LÄGET – kan promenera nästan överallt dit jag i mitt normala liv brukar vara
  2. STORLEKEN – gött att fÃ¥ vräka ut sig lite
  3. BALKONGEN – tänker pÃ¥ vin, vädring & blommor i lÃ¥dor
  4. BASTU Рbeh̦ver jag utveckla?
  5. BADKAR

Fröken Rekordelig börjar blogga

Så gjorde jag det då. Skaffade mig en blogg. Nja, det är inte första gången jag bloggar, även det på den tiden jag gjorde det existerade inte benämningen blog som sådan. Jag kallade det nog snarare helt enkelt för dagbok. Men för ett par år sedan eller något liknande jag lade ner allt vad personlig hemsida [barfota.net] hette och sedan dess har jag till och från verkligen saknat att skriva om mer eller mindre ointressanta saker för en mer eller mindre intresserad internetpublik. Jag har aldrig varit sen att lägga ut mitt liv i text/bild/rörligt på nätet. Men det hela har sina baksidor. Det är inte en gång jag blivit kritiserad och ifrågasatt på grund av detta. Det har också medfört både en och annan tankerunda för egen del och vissa ibland dramatiska åtgärder vad det gäller internetutfläkning.

Visst mÃ¥ste man tänka sig för när man ”viker ut sig” pÃ¥ internet pÃ¥ ett eller annat sätt, men just nu är jag sÃ¥ fullständigt trött pÃ¥ restriktionerna. Att man mÃ¥ste tänka pÃ¥ hur allt uppfattas hela tiden. Kan man inte bara fÃ¥ vara nÃ¥gon gÃ¥ng? Jag är ju sÃ¥dan här, jag tänker ju faktiskt sÃ¥ pÃ¥ detta vis hur löjligt/töntigt/bekräftelsesökande det än mÃ¥ vara.
Alla skeptiska röster kan lÃ¥ta dem ljuda nÃ¥gon annanstans. För här är jag – redo att skriva av mig!
Bilden är min gode vän Ginas tolkning av Fröken Rekordelig. >>