Web Summit – här kommer resten!

En av de mest puckade grejerna jag gjorde när jag packade väskan till Web Summit var att glömma min powerbank/solpanelsladdare och/eller min dash laddare för min Oneplus 5… Extremt korkat!

Men det gick ju fint ändå, höll batteriet vid liv genom anteckningar, bilder & videoupptagningar. Så vi har kommit till dag två.

Något väldigt intressant denna dag var att lyssna på Microsoft när de pratade om Cyber Security. Speciellt WannaCry Malware attacken den 12 maj i år, ett datum som kommer gå till historien med tanke på skalan på attacken, en stor världsvid kordinerad attack. Nyheterna senast igår handlade ju om att UK och USA menar att det var Nord Korea bakom attacken.

IMG_20171108_151827.jpgIMG_20171219_121728_482.jpg

Öppna inte!

IMG_20171109_160504_361.jpg


TORSDAG – tredje & sista dagen

20171219_123056-ANIMATION.gifSista dagen var FULLSTK konferensen. Mozilla fick mig pepp på deras nya browser, måste testa ivf. Tillbaka till rötterna… Jon Skeet hamnade på min pluslista över bra människor efter hans inledande passionerade ord om varför teknikindustrin måste vara jämlik och såklart hans klassiska ”Code like a girl”-t-shirt!

Men jag lyssnade också på Susie Wee från Cisco om network APIs, blev insugen till hörnet där Wyclef Jean hade sin produktions master class. Avslutningsvis talade Al Gore passionerat om jordens framtid och teknikens möjliga roll i det hela.

Fullpackade dagar och många intressanta möten. Min LinkedIn lever igen. Men det var bra mycket mer som jag inte redogjort för här, eller försökt redogöra för. Mitt flyg gick tidigt på fredag morgon och sista natten spenderade jag själv. Jag tog in på ett hotell nära flygplatsen eftersom jag skulle upp så väldigt tidigt.

 

En rolig sak som hände när jag flög tillbaka till London, var när jag gick på planet och lånade toaletten. Efter att jag kom ut frågade jag flygvärdinnan om hon visste ifall det fanns några lediga platser längre back eftersom jag verkar åkt på en urinvägsinfektion. Det visste hon inte, men bad mig återkomma med frågan när de lyft. Men ganska snart, redan innan vi lyft kommer en manlig flygvärd och ber mig följa med honom;

”I believe we have better seat to accommodate your… situation”

Lite skämmigt… Men nu satt jag nära toaletterna som jag använde flitigt. Taaack EasyJet.

Tack Web Summit för en fantastisk konferens och för ert aktiva initiativtagande när det gäller att verka för att stötta och lyfta kvinnor i branschen (och andra minoriteter). Tack för Women in Tech för biljetten. Också tacksam för en arbetsplats som uppmuntrar sådant som detta.

 

Web Summit – första konferensdagen

Google Jigsaw

Argh, jag började ju skriva om min erfarenhet av Web Summit 2017 här, men kom helt av mig och hann bara med the Opening Ceremony. Så har ju ännu inte skrivit något om självaste konferensen! Är rädd att jag glömt bort roliga detaljer och sammanhang trots egna anteckningar och bilder, men jag ska göra ett försök att redovisa för resterande dagar också. Jag vill så gärna skriva ner och föreviga den inspiration och motivation jag fick under dessa dagar. Vem vet, när jag väl börjar skriva så kanske minnet kickar igång.

 

Jag delade ju rum med Anna och det slutade med att vi bodde väldigt smidigt till. Vårt första, planerade & bokade boende var en katastrof. Men Anna hittade ett perfekt, om än blygsamt, boende på samma linje som där Summitten låg. Det var nära en en station som kopplar ihop flera linjer, men precis innan, så vi kunde gå på vår station i lugn och ro och så på nästa station invaderades tåget av resterande deltagare. Det var också nära konferensområdet.

Området var väldigt stort. Det var 4 stora tält med utställningsområden och scener för olika föredrag. Sen fanns den stora arenan där de stora namnen och ämnena togs upp. Web Summit är faktiskt 25 olika tech-relaterade konferenser i en. En del sträcker sig över alla dagar och andra bara en. Den som relaterar mest till mitt yrke var torsdagens ”Fullstack”-konferens. Men mitt schema var fyllt av saker jag ville se och höra under alla dagar. Mer än vad tiden och den fysiska transporten mellan scenerna skulle tillåta, så jag missade massor som hade varit intressant.

En av de första dragningarna vi lyssnade på var Jared Cohen från Google Jigsaw, som är en samling projekt med ett och samma mål – göra internet säkrare. Projektet täcker ämnen som trygga konversationer, cyberattacker, våldsam extremism och så vidare. De använder bland annat machine learning för att moderera konversationer online och motverka ”online toxicity”.

 

En intressant sak som han nämnde var i samband med rekrytering till våldsam extremism online. Han delade med sig att det som visat sig locka unga tittare mest är hur väl en video besvarar ens frågor – inte kvalitén på videon. Detta är ju väldigt intressant! Beroende på om du har ett gott eller ont syfte, kan detta vara en bra eller dålig sak, att med liten budget kunna influera unga människor med ett väl genomtänkt budskap.

Ett annat genomgående tema dessa 3 dagar var ansvaret som tech communityn har, och öven på individnivå att ta ansvar för vad var och en är involverade i att utveckla – tillsynes hur litet det tycks vara i det hela. Det är ett ansvar.

 

Google Jigsaw

Jag lyssnade också på ämnet ”When machines outsmart us…” medMax Tegmark författaren till ”Life 3.0: Being human in the age of artificial intelligence”. Här var en sak jag dokumenterade därifrån;

IMG_20171218_200829_753.jpg

En av de saker som jag, med många andra, sett fram emot mest var att se Sofia the Robot och Einstein the Robot från Hanson Robotics. Ben Goertzel, Chief Scientist hos Hanson Robotics, var moderator för en debatt om robotars roll i det mänskliga samhället mellan de två robotarnas. Sofia förklarade att de kommer ta över våra jobb, men att det inte är en dålig sak. (Varvid Ben förklarade att vi människor kommer ha mer tid till mer kreativa saker istället. Man måste ju undra om inte han satt tanken i hennes huvud till att börja med – bokstavligen)

Dagens överraskning var Swedish hotspot och människorna jag mötte där. Vi fick berättat för oss att det skulle vara en diskussion angående kvinnor i teknikindustrin och vi bestämde oss för att komma tillbaka till det (eller egentligen fick vi förklarat att ämnet var Femtech, men det är något helt annat för mig – det var intressant oavsett)

Panelen bestod av Ishtar Touailat från Tieto (Årets IT-kvinna 2016), Ditte Hammarström från Snowfire och Sofie Lindblom från ideation360 och modererat av Jonas Almeling från Business Sweden. En mycket intressant diskussion med väldigt vältaliga kvinnor. Men som jag minns Ishtar kommenterade – det vore trevligt att inte bara alltid ha kvinnor som diskuterar bara denna fråga vid sådana här tillfällen, utan är inbjudna och aktiva i att diskutera faktiska teknikfrågor.

Men kvinnor i tech var något som togs upp även på de stora scenerna. Det behövs fortfarande uppmärksammas, tyvärr.

Sofie Lindblom, Ditte och Ishtar
Sofie Lindblom, Ditte Hammarström och Ishtar Touailat discussing Women in tech.

Efter konferensens slut gick vi några meter till the Sunset Summit och fick smaka på lite Portugisisk kultur.

DSC07568.JPG

Efter det så åkte vi in till centrala Lissabon för att vara med på ett mingel anordnat av Svenska ambassaden i Lissabon. Det var ett högst intressant tillfälle för nätverkande.

Vi drog ut en liten sväng på the Night summit (Läs; vi jagade efter kortaste köerna till baren). Innan jag blev bortsläpad av mitt sällskap till ett annat ställe, så mötte jag i kön en podcastare från London (jag gillar att lyssna på podcasts, framför allt teknikfokuserade sådana när jag tränar) och på nästa ställe vi hamnade träffade jag en ung, kvinnlig ingenjörsstuderande från Dublin (som också lyssnar på podcasts när hon tränar!) och vi hade ett mycket intressant samtal om bland annat Bryan Johnsson som jag nämnde i min förra post.

Det var första konferensdagen. Det var en hel del överraskande svängar och det är så roligt att träffa folk och höra vad de jobbar med eller försöker bygga.

 

Wolf’s <3

I fredags så begav sig jag, min syster och min kusin till Linköping för att se Henrik Berggren, fd frontman i Broder Daniel – ett band jag lyssnade ihjäl mig på i min ungdom. Jag såg dem senast 2008 på Way Out West och även det var en reunion. Såhär såg jag ut då:

Way out west 004-01.jpeg

Nästan 10 år senare är det dags att uppleva magiken igen! Denna konsert gjorde mig så glad och varm i hjärtat. Broder Daniel 4ever.

IMG_20171215_223918_440.jpgIMG_20171215_214629.dngIMG_20171215_202627-ANIMATIONIMG_20171215_195906-ANIMATIONIMG_20171215_162419-01IMG_20171215_080358-01

Web Summit 2017

Web Summit opening night

Nu vill jag äntligen dela med mig av lite tankar från Web Summit mer er! Det var ju första gången jag var där och jag hade verkligen hur roligt som helst, lärorikt och nätverkade, men det var också väldigt inspirerande och motiverande för framtiden.

Web Summit opening night 2017

Jag fick tag i en Woman in Tech biljett, liksom många andra kvinnor där. Det kan kanske varit vad som resulterande i att närvarande kvinnor uppnådde 42%. Och det märktes verkligen. Första dagen pratade jag med en kvinna som sa glatt att det känns som det är 50/50 här. Jag svarande instämmande: ”I know right?! Last night at the opening ceremony, we were suppose to stand up and greet 3 people sitting close to us and for me it was 2 women and 1 man (excluding the woman I was there with)”.

Det visar verkligen att det är ett starkt intresse bland kvinnor. Jag tror också det kan hjälpa till hur utomstående ser på de i teknikindustrin. När folk på stan eller folk på internet ser taggar, ser de att det inte bara är den stereotypiska teknikmannen som är där. Och det sprider inte känslan som ”websummitlisbon” Instagramkontot hashtaggade:  ”#men #menslife #menslifestyle #guys”.

Sen är det ju det här också att man kan ju inte gå på en teknikkonferens och prata om hur AI kommer ta över ännu mer jobb som nu utförs av människor och fortfarande diskutera hurvida kvinnor hör hemma i teknikindustrin… väl?

Det finns en hel del problem när det gäller inkludering i teknikindustrin och en del diskuterades på olika scener under konferensen. Tyvärr fick jag också höra en del historier om kvinnor som inte blev tagna på allvar, olämpligt beteende under Night Summit och två kvinnor berättade att de blivit nekande inträde till Developer Lounge av någon som påpekade att ”det bara är för utvecklare”. De här kvinnorna hade varit utvecklare i över 15 år…

Jag gick förbi den här Developer Lounge flera gånger, och det stod ”All developers welcome”. Trots det gick jag aldrig in (tur var det kanske) även om det inte var ett medvetet, genomtänkt beslut på något sätt. Oavsett om man har 15 eller 5 eller 1 års erfarenhet borde man inte behöva känna att man inte riktigt hör hemma. Och du bör definitivt inte blir bedömd utifrån hur du ser ut om du hör hemma eller inte.

Säkerligen kommer jag nämna mer i detta ämne när jag går igenom dagarna på Web Summit. Men nu till the Opening Night. Jag bodde med Anna, en C#-utvecklare på H&M. Vi hade båda biljetter till Opening Night så vi började bege oss dit runt 17, eftersom dörrarna stängde 18. Prick. Efter det kom man inte in.

Queueing up for the Web Summit opening night

Det var en hel del talare under the Opening Night. Först var såklart CEOn och grundaren Paddy Cosgrave. Den speciella gästen, presenterades av Feedzai, och var ett filmat tal av sir Stephen Hawking, som talade om farorna med AI (hittade detta på YouTube om någon är intresserad). Han sa att AI kan bli det bästa eller värsta som kan hända mänskligheten. Det kan antingen förgöra eller hjälpa oss med våra utmaningar.

Stephen Hawkings at the Web summit

Sen fick vi lyssna på Bryan Johnson från Kernel som pratade om nya utvecklingar inom neurovetenskap som öppnar upp förståelsen för vår hjärna. Rebooting the brain kallade han sitt tal. Hans företag arbetar med att ta fram verktyg för att ändra och förbättra hjärnan. Detta kan vi ju till viss del redan med medicinering, terapy och våra egna vanor, rutiner och erfarenheter såklart. Men tanken på att det skulle finnas en hel verktygslåda med tekniska verktyg för att arbeta med hjärnan med är ju något helt annat.

Kvällen efter träffade jag en ingenjörsstudent från Dublin och vi kom att tala om Bryan Johnson och var han sagt, eller vad vi trodde han faktiskt sa snarare. Det var ju mycket sparsamt med detaljer om vad de faktiskt arbetade med och hur, bara en hel del ”buzzwords” som denna student påpekade, som ”hacking the brain”, ”walk a mile in someone elses shoes”. Det sista nämnde studenten har delvis redan gjorts, och syftade på detta experiment.

Men tänk om man kan hacka ändå mer, komma åt empaticentrat, dela minnen osv. Och tänk hur mycket mer terapi skulle kunna bli i framtiden, tänk PTSD t ex. Det är värt att följa utvecklingen och jag la precis till Bryan Johnson på Twitter. Lite West World över hela grejen men ändå…

Efter det fick vi höra Kara Swisher intervjua Margrethe Vestager från the European commission. De diskuterade schysst spel inom tech industrin och det var intressant att höra hur de arbetar för att regulera detta och varför.

Efter det kom en del Portugisiska representanter och sedan invigdes hela Web Summit.

 

Web Summit opening night

Det var en rolig och spännande kväll och fick oss nyfikna för vad som komma skulle. Anna och jag åkte tillbaka till hotellet för en tidig kväll så vi skulle vara pigga och alerta första dagen på konferensen.