”Gimme the missed call I’ve been waiting for!”

Jon on a matress

Vilket vansinnigt tråkigt och snurrigt inlägg jag skrev igår. Min inspiration att skriva hanns inte riktigt med igår och det är nog anledningen till resultatet.

Hursomhelst, jag blev inte gladare igår. Tvärtom, fick en massa mail från arga personer men jag tror jag lyckades lugna ner situationen. Just nu sitter jag på en luftmadrass där luften pyst ut lite och känner mig som en luftmadrass där luften pyst ut lite, poetiskt huh? Anledningen till det är att jag i två dagar peppat och förberett för en intervju som jag precis kom ifrån. Företaget är privatägt & de designar paket till vardagsprylar och livsmedel. Guinness till exempel har de designat loggan för.

Företaget är hur skönt som helst och jag bara älskade att komma dit på första intervjun förra torsdagen och de verkade gilla mig. Jag blev kallad på en andra intervju där intervjukandidaterna sjunkit till enbart mig. Goda chanser med andra ord, och den enda som kan sabba det är ju jag själv. Träffade Executive Creative Director först, pratade i ca en halvtimme och han var skön & professionell. Sedan träffade jag en bubblande Account Manager som drar till Mellanöstern om två veckor för att hennes fashion designer till man ska starta en utbildning där. Hon sa att jag skulle passa in utmärkt och att jag klädde mig snyggt. Kändes hur bra som helst! Men nu sitter jag här på min luftmadrass och väntar på ett svar om jag har ett jobb eller inte. Åh! Denna väntan!

En annan sak som är ganska påtaglig när jag sitter här är helgens stora problem. Vi flyttar på lördag. Har inte skrivit kontrakt än. Förmodligen till en tjusig tvåvåningslägenhet med balkong på andra sidan Portobello road. Om allt går vägen, vad jag ska göra efter en kaffe är att börja packa.

Livet är onekligen spännande här. Och hur det kommer bli vet jag inte riktigt heller. Men än så länge har det varit värt det. Än så länge trivs jag med det liv jag ser komma. Även om i ärlighetens namn, det mesta just nu är totalt rubbat ur balans i mitt liv så känner jag mig ändå helt ok. Och hoppfull. Frågan är hur jag kommer känna efter samtalet jag väntar på…

Pratade med Jon efter intervjun och berättade hur det gått. Han vill att jag ska ringa honom så snart jag vet att jag fått jobbet och eftersom han har fria minuter vill han att jag ringer och lägger på så att han kan ringa upp mig. Därav; ”Gimme the missed call I’ve been waiting for!”