Upp upp upp upp ner

GÃ¥r ner för den lÃ¥nga trappan frÃ¥n mitt berg. Motvilligt. ÄndÃ¥ gÃ¥r jag nerför. Hon som precis börjar gÃ¥ upp för och bär ytterligare en i form av en stor kulformad mage med en döskalle pÃ¥ tar nÃ¥gra friska första trappsteg. Jag önskar jag hellre varit pÃ¥ väg upp, dÃ¥ hade det varit över. Möter hennes blick nÃ¥gra trappsteg emellan oss. Hon ler det största leendet. Det kändes som en uppmuntran frÃ¥n nÃ¥gon som inte ens har en aning. Och ändÃ¥ var det hon som skulle upp för hela trappan, med sitt ofödda barn dessutom. Skillnad pÃ¥ tyngd & tyngd. Hon fortsatte lätt upp för trappan. Jag log tillbaka. Det kändes lite lättare för mig ocksÃ¥…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.